Hur står det till Rickard?

– Det är bra! Jag har precis flyttat in till Södermalm. Det känns fantastiskt! Jag har inte bott i stan sedan 1998. Jag bor väldigt nära där Cornelis Vreeswijk bodde när han spöade upp en transvestit. Tack vare flytten har jag fått ett socialt sammanhang. Nu kan jag ta en AW utan att planera två veckor i förväg. Jag kan gå på bio och teater och komma hem vid nio – utan att behöva ta en taxi för 1500 spänn.

Har du någon kändis inpå knuten?

– Ja, både Emil Persson och Christopher Garplind bor i det här området. Alla stadsdelar har sin charm, men jag är väldigt glad över att jag landat på Söder. Det finns en puls som jag gillar, det är både syltor och finkrogar. Det är ytterligheter som gör livet, tycker jag.

Var det en lättnad eller sorg att stänga dörren till villan i Nacka för sista gången?

– Man kan ha två känslor samtidigt. Jag tror det var Strindberg som sa att ”det är bara kossan och borgarbrackan som kan ha en känsla i taget”. Det var en stor sorg att lämna huset, men när köparen dök upp vid huset så gick jag fortfarande runt på tomten och plockade pinaler. Plötsligt hörde jag barnskratt. En barnfamilj! Fantastisk känsla! Det där huset ska ha barnskrik och barnskratt i sig. Det var därför jag byggde det från början – för fest och familj.

Bodde i en bod i nio månader

Under skilsmässoprocessen tillbringade du nio månader i en liten bod ute på tomten – medan dåvarande hustrun huserade i stora huset. Var detta pestens tid?

– Ja, det var det på många sätt. Jobbigast var väl att inte kunna få umgås normalt med min dotter. Det var ungefär som att vara ”helgpappa” och bara träffas på restauranger…

Finns det något du faktiskt kan sakna från tiden i boden?

– Jag har aldrig ätit så mycket vita bönor och fläsk som då…

Vad har hänt med den berömda boden?

– Den står på Skansen med ett plakat där det står: ”Här bodde Rickard Olsson i åtta månader”.

Inget mer?

– Jo, ett ord: äktenskapsförord.

Finns det någon ny flamma i ditt liv?

– Nej, men intresserade får väl DM:a…

Rickard Olssons drömflickvän

Söker du efter stora kärleken?

– Ja, det gör man väl om man är singel – men inte med ljus och lykta. Jag har lärt mig att man klarar sig själv. Man behöver inte jaga. Framför allt känner jag en trygghet nu när jag flyttat in till stan. Nu finns det ett sammanhang med människor.

Vilken egenskap hos en partner faller du pladask för?

– Humor och skratt. Gärna svart humor. Humor är tecken på att man är smart och att man har självdistans.

Active video: Greczula och Keyyos kärlekslycka – flyttat ihop!

Vart går turen om du skulle bjuda ut en brutta på en första dejt?

– Jag tror att jag skulle ta med henne till Tennstopet, faktiskt. Det är mysigt där. Det finns små bås där man kan sitta.

Du har lett alltifrån den intelligenta utmaningen i ”Vem vet mest” till den stora folkfesten i ”Bingolotto”. Vilket program har krävt mest av dig som person?

– ”Vem vet mest”. Det krävde sitt psyke för att kunna spela in fem program om dagen, men det var också väldigt lustfyllt. Man kände verkligen att man levde! Så här många program går inte att manusbinda. Man får skjuta från höften, ta saken i rummet och hoppas att det flyger. Det var verkligen ett riktigt programledarjobb. Inga manuskort. På kvällarna var man toktrött!

Vad frontar du just nu?

– Om man kan säga att man frontar något i radio så är det den rollen som jag har. Jag kör Radio Stockholm tre dagar i veckan. Jag och Peter Jidhe.

Säg något om Peter, tack!

– Det roligaste med Peter är väl att han haft sådana fruktansvärt många frisyrer genom åren. En del frisyrer har inte varit frisyrer utan ett rop på hjälp, men jag gillar Peter jättemycket!

Varför tror du att Peter gillar dig?

– Vi är väl lite av samma skrot och korn. Vi kommer inte från underhållningen utan från journalistiken.

I slagsmål som ungdom

Vem är du när mikrofonen är avstängd och det inte finns någon publik att underhålla?

– Jag är en rätt tråkig person, tror jag. Jag lyssnar mycket på musik. Jag läser böcker och håller käften. Jag tittar på TV och skickar SMS till TV-chefer där jag berättar vad de borde förbättra.

Vilka tre kändisar skulle sitta i soffan om du fick bjuda in till en ”Bingolotto”-kväll hemma i vardagsrummet?

– Finns det ens några kändisar man gillar? (Skratt). Gustav Hammarsten skulle jag vilja ha med. Han är rolig. Och Emma Molin. Hon är härlig och rolig. Jag tror att Emma och Gustav skulle klicka fint. Sedan Marie Göranzon, förstås. Hon är Sveriges mest älskvärda människa.

Vad är ditt tidigaste minne från uppväxtåren i Gävle?

– När jag gick i ettan och tvåan fanns det ligor i Sätraskogen. Ena ligaledaren hette Arto. Hela Sätra var rädd för Arto och Artoligan. De plågade barn, enligt ryktet. Jag visste att Arto hade en bror. Jag klarade mig från att få stryk genom att påstå för folk att jag var Artos lillebrorsa. En dag råkade jag säga det till Artos riktiga bror. Då fick jag jättemycket stryk! Det var mycket näsblod när jag växte upp men också otrolig sammanhållning.

Tänk att det blev folk av dig också, det trodde jag inte!

– Det är du inte ensam om. När jag gick i åttan var det en fröken som la en lapp i mitt skåp. På lappen stod det: ”Det finns inte plats för sådana som du i dagens samhälle!”

Vilka kneg hade du innan tv-karriären tog fart?

– Jag packade kaffe på Gevalia. Jag jobbade även som hemsamarit inom hemtjänsten. Ibland kunde gubbarna och tanterna säga: ”Städa inte, vi fikar i stället”. Och så gjorde vi det i två timmar. Jag fick piska mattor också. Nu för tiden är det ingen jävel som piskar mattor, men på den tiden gjorde man det…

Sorgen efter Adam Alsing

Inga mer jobb?

– Jo, jag var tidningsbud i gryningen. Ibland åkte jag direkt från krogen och delade ut tidningar på hemvägen. Jag vikarierade även som sjukgymnastbiträde. Jag tror att alla de här jobben gjort att jag kunnat vara programledare så pass länge, det är det bästa universitetet jag gått. Framför allt av att vara hemsamarit och att jobba med äldrevård.

Vems gravplats besökte du senast?

– Adam Alsings. Graven ligger bara hundra meter från där jag bor. Jag har varit vid hans grav förut – när jag bodde utanför stan. Nu är jag där två, tre gånger i månaden. Tycker det är mysigt. Jag går dit med hunden och står och pratar och skvallrar lite med Adam. Vi gick bredvid varandra i våra karriärer. Han var en otroligt fin kille. Det är så jävla onödigt att han dött. Onödigt och orättvist!

Vem vill du bli i ditt nästa liv?

– Robin Williams. Jag skulle vilja ha hans hjärna och svada men inte hans bipolaritet.

Slutligen Rickard, vad skulle du välja: duscha i pilsner, starta en glassbar i Sibirien eller bli ledare för det kriminella nätverket ”Lerum skräcködlor”?

– (Skratt). Duscha i pilsner. Alla dagar i veckan. Jag tycker om öl jättemycket!

Det här är Rickard Olsson

Ålder: 59.

Stjärntecken: Vattuman.

Så bor jag: Tvårummare på Södermalm.

Min familj består av: Dottern Asta, 23. Hunden Harry, 5.

Det bästa med mig är att: Jag mår så jävla bra just nu!

Det sämsta med mig är att: Det är lite ensamt.

Som äldre vill jag: Fortsätta jobba. Jag trivs med att jobba och att vara en del av ett sammanhang. Radio och TV flyter i mina ådror!

Kändismerit: Jag har sjungit Micke Rickfors ”Vingar” rygg mot rygg med SAS-Janne Carlsson. Dessutom har jag käkat lunch två gånger med PG Gyllenhammar på Grand Hôtel. Det kändes ack så stort! PG berättade att han ville riva slottet och Riksdagen för att på så vis släppa in solljuset från Mälaren in till Grand Hôtel där han hade sitt hedersbord.

FOTO: TT